tisdag 12 januari 2010

Livets dagar

Fikat med Malle på nya konditoriet idag. Får passa på innan hon, som alla andra sticker till Jönköping :) Mysigt!
Inhandlade ett par mjukisbrallor då oxå. Mjukisbrallor e nice det :) Va vore livet utan liksom? :)

Rensat spik har jag med gjort idag. Behöver brädor till taket. Dom ska liksom någon gång i framtiden sitta under gipsen om man säger så. Kom då på att rensa spik e ganska lik livets dagar. Ibland går det lätt att dra ut dom där små eller stora rackarna och ibland går det väldigt trögt och är inte alls lika lätt eller roligt. Ibland är dom så där tröga o sega att man blir måttligt trött och irriterad på dom. Man blir bara arg på dom helt enkelt och ibland hörs det också :) Men jag har också märkt att man uppskattar de spik som är lätta att dra ut mer om man ibland stöter på de jobbiga spiken.
Så tror jag det är med livet i helhet också. För att uppskatta det bra och roliga i livet så måste man också stöta på en del motgångar. Även om man inte just då förstår meningen med det. Gud har en plan för ditt liv. Han låter dig inte uppleva prövningar som du inte klarar av. Han är med dig i dina motgångar och hjälper dig att lösa dom. Glöm inte att allt har en mening och du är en del av den meningen.


Fotspår i sanden

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick
längs en strand tillsammans med Gud. På himlen
trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild
två par fotspår i sanden; ett par var mina och det
andra paret var Guds.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på
fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under
mitt liv fanns det endast ett par fotspår. Jag såg också
att detta var under de mest ensamma och svåra
stunderna i mitt liv.

Det bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om
om detta. "Gud, du sade till mig när jag en gång
bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå med
mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste
tiderna i mitt liv finns det bara ett par fotspår...
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde
dig som mest."


Gud svarade:" Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle
aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter och prövningar
när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig."


Margaret Fishback-Powers






2 kommentarer:

rebecca sa...

Åh den är ju sååå bra, fotsår i sanden... :) gillar den starkt

Caroline Arnström sa...

Javisst e den :)